Funktion, estetik och en arkitektur som känns lika rätt idag som igår. Arkitekturhistoriker Martin Rörby berättar mer om en ikonisk postterminal som har framtiden för sig.
Har du tänkt på att Tomteboda inte är en utan fem olika huskroppar? Förklaringen till detta är plats och funktion. Tomten där Sveriges största och mest moderna postterminal skulle uppföras i början av 1980-talet var långsmal och följde bangårdens krökta form. Att skapa en över 100 000 kvadratmeter stor byggnad under de förutsättningarna var en utmaning. Samtidigt fanns det tydliga krav på att de olika funktionerna för posthantering separerades från varandra. Arkitekt Gustaf Rosenbergs sinnrika lösning blev en huskropp per funktion.
– Man skulle kunna säga att platsens förutsättningar gick hand i hand med kraven på funktionsuppdelningar, säger Martin Rörby, arkitekturhistoriker.
Postverkets State of the art
Som så många andra stockholmspendlarna såg Martin den mäktiga postterminalen växa fram intill järnvägsspåren.
– Min relation till Tomteboda är väldigt personlig. Jag gick i skola i innerstan och åkte pendeltåg varje dag. Under de här åren väcktes mitt intresse för arkitektur och jag blev otroligt imponerad när jag såg Tomteboda ta form. Plötsligt fick det där väldiga spårområdet en ryggrad. Det var välgörande och av stor betydelse för hela miljön.
Och nog var Tomteboda något utöver det vanliga 1983 när det stod klart, inte bara till sin storlek och sina hypermoderna funktioner. Framförallt var det arkitekturen som utmärkte sig.
– Tomteboda var Postverkets State of the art och ett uttryck för postens absoluta höjdpunkt i svensk historia. Här finns en arkitektonisk twist, omsorg, lekfullhet och detaljrikedom som är unik.
Kvalitet och detaljer som håller än idag
Just lekfullheten och de genomtänkta detaljer återfinns överallt. Från de ockragula träpanelerna och fönsterkarmarna som kontrasterar mot den grå betongen till de glänsande plåtarna på spårhallens tak och gångarna som hänger på utsidan av huvudbyggnaden. Spårhallen är en blinkning till 1800-talets järnvägsstationer medan övriga huskroppar är typiska för samtidens krav på prefabrikation. Men arkitekterna valde inte vilka prefabricerade betongelement som helt. Varenda del ritades för hand och specialbeställdes från en leverantör i Finland för att pusslas ihop på plats.
– På avstånd ser de bara grå ut men tittar du närmare har de olika ytbehandling, textur och mönster som förändras med dagsljus och väderlek. Det är rent finsnickeri trots storskaligheten. Detta särskiljer Tomteboda från andra byggnader av liknande karaktär i både Sverige och internationellt.
På många sätt speglar Tomteboda sin samtid genom att förena rationalism och postmodernism.
– Men det finns samtidigt något tidlöst över den här arkitekturen som står sig lika väl, om inte bättre, idag. Det som händer här nu är ett lysande exempel på återbruk. Tänk om alla byggnader som spelat ut sin roll haft samma tur att få en ägare och förvaltare som tar tillvara byggnadens kvaliteteter för att skapa något helt nytt som man gör här? Det är otroligt positivt att olika verksamheter kan mötas i denna ikoniska byggnad, det kommer bli en grogrund för fantastiska saker. Tomteboda har framtiden för sig.